ÅRETS BESTE NORSKE DIKT SKAL KÅRES. Den direkte foranledningen til kåringen er en kommentarartikkel av Ingunn Økland i Aftenposten 27. oktober 2003, der hun blant annet skrev: «I en fersk antologi påpeker Steinar Opstad at debutantene fra nittitallet er opptatt av å skrive helstøpte diktsamlinger, ikke originale enkeltdikt. Det er synd. For poesihistorien dannes av enkeltstående lykketreff, ikke en rad gjennomtenkte diktsamlinger». Mange var enige med Økland og programmet Ordfront på NRK arrangerte rett etterpå den første kåringen av «årets enkeltdikt». I år skjer det for tredje gang. En fagjury sitter i studioet og plukker ut vinneren blant tre nominerte, men lytterne kan også høre diktene opplest på radio eller lese dem på NRKs nettsider og stemme. Det store spenningsmomentet er om lytterne og fagjuryen er enige, underforstått om fagfolkene og dermed poesien er på linje med folk flest (det omvendte er aldri et spørsmål, i likhet med spørsmålet om kritikerne er på linje med poesien). At poesien skal ha beveget seg bort fra det folk vil ha var også en underliggende påstand i Øklands artikkel. Det er ingenting galt med de tre nominerte diktene, men det forundrer meg at det som skal være NRKs mest oppegående litteraturformidlingsprogram, når det for en gangs skyld handler om poesi, velger en form som utelukker så mye av den poesien som skrives i dag, og nærmest krever at den skal tilpasse seg leserne, i stedet for å gjøre et forsøk på å formidle den poesien som faktisk skrives. Eller handler det egentlig om at Ordfront helst vil at poesien skal tilpasse seg deres programkonsept og kritikere?
TULI & SAVU HAR LAGT UT VIDEOER av J. O. Mallander, Jyrki Pellinen, Cia Rinne, Leevi Lehto, Ulf Karl Olov Nilsson, Teemuu Manninen, Helena Eriksson, Anna Hallberg, Jonimatti Joutsijärvi og Miia Toivios lesninger på Bar Dubrovnik i Helsinki tirsdag kveld.
HELSINGIFORS. Å være finsk kan bety at du forstår hva alle finske og svenske poeter leser, men det kan også bety at du bare forstår hva noen finske poeter leser, eller at du bare forstår hva noen finske og alle svenske poeter leser. Å være svensk betyr at du forstår hva noen, men ikke alle finske poeter leser. Å være norsk betyr nesten det samme.
DE STORE SVENSKE FORLAGENES VÅRKATALOGER er som vanlig klare lenge før de norske og danske. Muligens har det å gjøre med at svenske forlag jobber helt annerledes enn i nabolandene (i det minste annerledes enn i Norge, hvordan det er i Danmark vet jeg ikke). I Sverige kan antatte bøker vente opp mot halvannet år før de utgis, mens det i Norge sjelden er snakk om lenger enn til førstkommende vår eller høst. Uansett: noen bøker å se fram til:
ENDA ET NYTT HVEDEKORN. Fikk en pressemelding med følgende overskrift: TÆND FOR HVEDEKORN. Den fortjener å siteres i sin helhet:
Årets sidste nummer af HVEDEKORN udkommer som lysobjekt!
På tidsskriftets sider finder man denne gang tekster trykt på gule former, som kan klippes ud og hver især foldes til kuber på 5x5 cm. Når kuberne sættes sammen danner de et usædvanlig lysobjekt: PSS_Sphere_63. PSS_Sphere_63 er tænkt som en fysisk dekonstruktion af tidsskriftet. Konceptet er udarbejdet af AVPD (kunstnerne Aslak Vibæk og Peter Døssing), der i samarbejde med Hvedekorns redaktion har opfordret en lang række forfattere til at bidrage med tekster, som forholder sig til det usædvanlige tre-dimensionale kubiske format.
Blandt de 28 forfattere, der har bidraget med tekster, er både yngre og etablerede navne som Ursula Andkjær Olsen, Janus Kodal, Jens Blendstrup, Carsten René Nielsen, Christian Yde Frostholm, Arne Herløv Petersen og Hans Otto Jørgensen. Karl Aage Rasmussen bidrager med to musikalske kompositioner.
Ved at følge vejledningen i Hvedekorn kan man bygge en “læselampe” eller et objekt, der kan stå selv eller roteres i hånden under læsningen. Læserne kan selv bestemme, hvordan de enkelte kuber placeres, når de bygger PSS_Sphere_63. AVPD har regnet ud, at der er 5,53 x 1038 kombinationsmuligheder – mere end nok til at hver jordbo kan få sit eget unikke lysobjekt.
AVPD har ønsket at opløse læsningens sædvanlige lineære opbygning og den hierarkiske tilrettelæggelse af de enkelte tekster. Med PSS_Sphere_63 har de skabt et format, hvor læsning og betydningsdannelse foregår i alle retninger og dimensioner.
OG LEEVI LEHTO HAR OPPDATERT lista over poeter som leser på Bar Dubrovnik i Helsinki 22. november: Robert Alftan, Ralf Andtbacka, Ida Börjel, Captain Heroin, Lars Carlsson, Marina Ciglar, Agneta Enckell, Helena Eriksson, Jörgen Gassilewski, Anna Hallberg, Johannes Heldén, Karin Huber, Martin Högström, Jonimatti Joutsijärvi, Jukka-Pekka Kervinen, Leevi Lehto, Jan Olov Mallander, Teemu Manninen, Peter Mickwitz, Reetta Niemelä, Ulf Karl Olov Nilsson, Fredrik Nyberg, Jyrki Pellinen, Lars Mikael Raattamaa, Cia Rinne, Oscar Rossi, Aki Salmela, Eino Santanen, Miia Toivio, Twisted Crister, Juhana Vähänen, Heidi von Wright. Vi gleder oss.
«VARIFRÅN OCH HUR KAN JAG TALA? Tala om och för, utan att själv reproducera nytt förtryck. Sonnevi frågar om det är möjligt. Utan att han någonsin använder det ordet, och dessutom alltid med en närmast religiös tillnärmning till matematik och naturlagar (deras under), tänker jag ändå att Sonnevi nu närmar sig föreställningar om skillnadernas eller affiniteternas politik. En politik som inte förutsätter identitet, utan kan hantera skillnader. Troligen den svåraste politiken, ever», skriver Hanna Hallgren om Göran Sonnevis nye bok Oceanen i Aftonbladet i dag.
Mens Anna Hallberg skriver dette i Göteborgs-Posten: «Man kan inte recensera en ocean. Jag inser det. Det skulle vara förmätet. Därför vill jag be läsaren om ursäkt: Jag kan inte skriva en recension av Göran Sonnevis nya diktsamling Oceanen. Den är för stor, monstruös nästan. Fyrahundratjugo sidor existentiell poesi. Ändå är jag en ganska van poesiläsare, läser snabbt, antecknar, har lätt att upptäcka samband och återkomster. Men nu kan jag inte, jag erkänner det. Det finns inte en chans att jag skulle hinna omfatta den här boken, smälta den, som man brukar säga, vilket i just det här fallet är en träffande metafor eftersom Sonnevis poesi går, och måste gå, genom kroppen. Och det tar tid. Minst ett halvår föreställer jag mig som rimlig lästid för Oceanen. Och så mycket tid kan en dagstidningskritiker bara drömma om.»
APROPOS GÅRSDAGENS MORGENBLAD. Skrev denne lille saken til februarutgaven av nypoesi:
Lyrikvännen har fått nye redaktører igjen. Etter knapt ett år er Boel Schenlær skiftet ut med Jenny Tunedal og Daniel Sjölin. Skiftet har avfødt en voldsom debatt i Sverige, hvor frontene later til å gå mellom aktører som hevder å representere de «alminnelige leserne» (noe som ikke er tatt helt ut av lufta, Lyrikvännens opplagstall steg under Schenlær), og de såkalte «språkmaterialistene» (en term som etter hvert brukes om så mange, så ulike forfatterskap at den har mistet mening). Et underliggende påstand i debatten er at kretsen rundt OEI dominerer den svenske offentligheten på bekostning av den poesien folk faktisk leser. At OEIs synlighet nok først og fremst har å gjøre med det enorme arbeidet redaksjonen har lagt ned i tidsskriftet blir sjelden nevnt. Andreas Björstens innlegg på tidskrift.nu er talende:
«Låt oss göra tankeexperimentet att placera in några av landets främsta kulturtidskrifter längs en vänster-högerskala! Till vänster placerar jag då Lyrikvännen (under sina respektive redaktörer Torbjörn Schmidt, Petter Lindgren och Boel Schenlær), till vänster hamnar även Serum och Ordkonst. Någonstans i mittfältet lägger sig 00TAL. Till höger om mitten placerar jag Lyrikvännen (under Lars Hermansson och Camilla Hammarström). Långt till höger sätter jag OEI, och till höger hamnar även Glänta. Nej, detta är ingen politisk rankning av tidskrifterna, det handlar om något långt mer kontroversiellt, nämligen litteraturpolitik. Till vänster hamnar tidskrifter som är intresserade av kommunikation och läsarnas vardag, som vill nå ut med folkbildning och kvalitet. Till höger hamnar tidskrifter som tycker att kommunikation är något fult, som odlar en inåtvänd, närmast sekteristisk litteratursyn.»
Innlegget ble skrevet før Tunedal og Sjölin tok over, men har likevel blitt et referansepunkt i debatten, hvor den nye redaktørduoen slås i hartkorn med OEI og Glänta, mens Lyrikvännen under Schenlær plasseres til venstre i denne oppdelingen. Sett utenfra er det vanskelig å forstå at redaksjonen bak Lyrikvännen 6/04 skulle mene «att kommunikation är något fult» eller «odlar en inåtvänd, närmast sekteristisk litteratursyn». I forordet betoner Jenny Tunedal nettopp samtalen, om enn med en åpning mot at samtalen kanskje ikke alltid er mulig, eller ønskelig: «Det är svårt att samtala om poesi, det blir ett samtal om det man inte kan prata om och aldrig bör tiga om. Poesin är väl till för att vara svår att samtala om. Den kanske till och med är till för att avbryta samtal.» Muligens er det her skillelinjen går i den svenske debatten. Ved bevisstheten om at det å sperre for kommunikasjon, å nekte å formidle et innhold direkte, også kan være en av språkets og poesiens kvaliteter. Eller kanskje går den, og jeg vet jeg er retorisk nå, mellom dem som vil utelukke denne kvaliteten ved språket og de som vil inkludere, undersøke, likevel gå i møte med den. «Jag vill ändå prata om [poesin]», fortsetter Tunedal, «och jag vill att dikterna, och det som inte är dikterna, i Lyrikvännan skal prata med varandra.» Det kanskje tydeligste eksemplet på hvordan dikta og det som ikke er dikta prater sammen, og på tekster som både kommuniserer direkte med leseren og holder noe tilbake i dette nummeret står Marie Silkeberg og Åsa Maria Kraft for. Under overskriften «Poeter kommunicerar» skriver redaktørene: «Ett interpoetisk samtal pågår därute. Poeter pratar med, lyssnar på, skriver till, härmar, samplar, frågar och svarar varandra. Vi vill också vara med.» Silkeberg har sendt Kraft et essay og et dikt Kraft responderer på. Silkeberg skriver om Sommerfugldalen av Inger Christensen, om å se Edvard Munchs bilder i Oslo og om Poul Erik Tøjners bok om Munch, men kanskje først og fremst om hvordan det å erfare en tekst virker over på hvordan man erfarer verden, og omvendt. Og hun siterer, Lyn Hejinian, Nietszche, Deleuze, Inger Christensen som siterer Novalis. Essayet heter «En öppen bok», diktet eller dikta «PICTURE THIS» eller «PICTURE» og «THIS» og kan kun leses i en åpen bok, med tre tekstblokker og et av orda i tittelen på hver side av oppslaget. Åsa Maria Krafts tekst heter «Mellan dikterna en spegel»:
«Mellan dikterna skulla jag vilja ställa en spegeln. En spegel som skulle visa hur dikterna speglar varandra: »Skuggeffekter« mittemot »En glipa mellan hans arm och armhåla«, »Att vakna i ett mörkt rum« mittimot »Vitmålat fönster«. Mellan dikterna en spegel. Och inutu dikterna andra speglar. En spegel kann aldrig slitas ut. En spegels yta (av silver?) kan slitas bort, flaga bort. Bilden blir suddigare, fläckigara. Men inte sliten. När jag läser Marie Silkebergs »Picture This« ser jag först denna spegeleffekt. Sedan fäster jag mig vid hur abrupt fokus förflyttas i texten.»
Krafts tekst handler om kunstverket som en projeksjon av verden, som kalkering, som speil/bilde. Og også hun siterer, David Hockney, Peter Weiss, Cole Swensen. Tekstene forholder seg til hverandre. At den ene er skrevet som en følge av den andre er bare en av flere sider ved relasjonen dem i mellom. De samtaler, beveger seg side om side, passerer, går hver sin vei, møtes igjen, har en dynamisk relasjon. Som disse to sitatene: Silkeberg fra Hejinian;
«Poetry takes as its premise that language (all language) is a medium for experiencing experience.»
Kraft i forlengelsen av Swensen;
«Den amerikanska poeten Cole Swensen har försökt klargjöra den nyare poesins sätt att förhålla sig till konst: »Dessa är verk som lever med konsten snarare än betraktar den. Skillnaden i princip ligger inte i verbet utan i prepositionen. Det är ett slags sida-vid-sida, ett slags gå-tilsammans-med, som är utgångspunkten.« Ekfrasen nuförtiden handlar då om att försöka gå inn och ut ur redan befintliga bilder, snarare än att utifrån beskriva konstverket. En liknande rörelse finns i den nya poesins sätt att närma sig andra röster. Det är samspel med andra stämmor som eftersträvas, i många fall. Det är ibland mer än så: det är viljan att gå ut och in ur röster, att leva med och i dem.»
Dette siste avsnittet forekommer meg å være en ganske presis beskrivelse av hva som foregår i mye av den mest interessante svenske (og norske) poesien for tida. Og formulert på en måte som setter et begrep som «språkmaterialism» i parentes. For dette viser da en «språkhumanism» så god som noen, gjør det ikke?
DEN NORSKE POESIEN DOMINERES AV EN SUBKULTUR som i etterkant av den amerikanske language-poesien skriver språkmaterialistiske kort-dikt på tre linjer ut fra en forestilling om at lydene er meningsbærende, kan man lese i Morgenbladet i dag. Eller noe sånt. Mye kan gå galt i et intervju.
CHRISTIAN YDE FROSTHOLM OM Å JOBBE MED LITTERATUR PÅ NETTET: «Når det handler om at få ideer til, hvordan en webside skal se ud og fungere, så er det godt at være flere om det. Og det er jo interessant i sig selv: at man skaber fællesskab omkring litteraturproduktionen, for klassisk sidder man som forfatter alene hjemme på kontoret. Nu bliver tilblivelsen pludselig kollektiv.»
Og, ja, nypoesi er under omlegging. Ny redaksjon og ny nettside ca 1. februar. Inntil da legger vi ut en del tekster og opplesninger som har ligget og ventet alt for lenge. De første kommer om noen dager.
POLITISK DIKT: FADERMORD ELLER STÄRKKRAGE? Vissa poeter blir på grund av sitt ursprung, kön eller läggning politiska i första hand och poeter i andra hand. Varför är det så? Jörgen Gassilewski intervjuar poeterna Johannes Anyuru, Rawia Morra, Hanna Hallgren, Åsa Maria Kraft, Ida Börjel och Johan Jönson för att få reda på hur poesi blir politik.
