DAVID VIKGREN, ORDNING II. Og så, selvfølgelig, at de mer homogene dikta uungålig leses opp mot og med de tydelige nivåforskjellene i denne sekvensen fra avdelingen SKALLGÅNG (1-90):

21.
MÅ
DEN DAG

22.
UTPLÅNAS – kappmuskelen och axelns oro||-n    i Aracinovo där
de mänskliga rättigheternas universalitet/ giltighet
och grundläggande kritiken: stenen – demokratins vibrerande
utväxt|er – [dess blad brinner i    r i n g f o r m a t i o n

23.
PÅ VILKEN    JAG FÖDDES [bär många] ansikte [-n] : ODIO
GLI INDIFFERENTI […]   ristat i väggen i Insein   det   Crni Vrh
skarpa sönderfall/ "saknar grund och... fortskrider – spår
i snön efter djurkroppar    slaktrens    genom ryska myndigheter
drömmer om ett avslutat krig i tysthet/ utan   inblandning
från omvärlden/ - att skapa variabler temporära kopplingar" hjärnan
[hos en fullvuxen] vägar ca 3500 g. skärning handen   synapser
arbetar klåda s. –n/ pågår och pågår ett    slungat
rum – människan består

Her er det andre elementer, semantiske og typografiske, som gjør at jeg leser på tvers. Og som gjør at jeg blar tilbake, leser de foregående avdelingene som potensielt mer brutale, mer historisk forankra, men også mer teatrale og flerstemte enn forrige gang.